Onsdag, 22 Juli, 1998 När vi går upp är vi ganska trötta, för det var svårt att sova i sådan värme. Vi river ihop utrustningen ganska fort och gör en slarvstädning där vi sopar in den mesta skiten under mattan. Det är faktiskt uppehåll för tillfället.  Ett av otaliga möten med får på vägen. Vi är tidigt ute idag också för vi får vänta tills dom öppnar innan vi kan lämna in nyckeln. Under tiden tittar vi i kartan och diskuterar hur vi skall åka. Vi hade från början tänkt oss en tripp på 5-6 dagar, men vi kortar ner det till fyra dagar och beräknar in en övernattning till. Målet denna dag är att åka till Lysebotn som ligger längst in i Lysefjorden. Därifrån måste vi hinna tillbaka en bra bit så vi inte har så långt kvar sista dagen. För att komma till Lysebotn finns det två vägar. Den ena är med färja och den andra är en smal och krokig väg som börjar några mil öster om Lysebotn. När man svänger in på den vägen går det uppåt en bra bit och det märks för ibland möter man bilar med osande bromsar. Det känns väldigt tydligt in i hjälmen. När det planar ut åker man i några mil på en högplatå på en fantastiskt rolig väg. Sista biten är extra smal, för man åker förbi en bom som sommartid är uppe men på vintern är nog vägen mestadels avstängd. Vid bommen finns en skylt där det står att man inte får dra med sig husvagnar bla. Det står också att sista fem kilometrarna lutar vägen brant  Lysebotn sett från Örnredet. utför med många svängar och en smal tunnel som gör en sväng på 340 grader. Den vägen är helt underbar, mycket roligare än trollstigen. Här slipper man trängsel och bussar som inte ser en i backspegel. (Vi var med om en otrevlig sak uppför trollstigen 1996. Vi hade legat bakom en buss ett bra tag som körde mitt i vägen och i svängarna utnyttjade han hela vägbanan så det fanns inte plats att köra förbi. Men till slut såg det ut som om han tänkt låta oss köra förbi, men han växlade nog bara lite långsamt kanske. Jag gasade fullt och Stefan som låg bakom hängde på. Niklas som låg sist fick tvärbromsa. Jag kom förbi precis tyckte jag och då hade jag ju Stefan bakom mig. Jag undrade i det ögonblicket hur det skulle gå för Stefan. Han hade fått lyfta upp vänster stövel för att få plats bredvid muren som ligger bredvid vägen. När vi stannade på parkeringen där dom flesta stannar och begrundar utsikten stod vi med hjärtat i halsgropen och pustade ut en stund. Där upptäckte vi skrapmärken på Stefans motorcykel. Som tur var bara på sidostödet, så det var ganska trångt vid den omkörningen. Busschauffören hade alltså inte sett tre fladdrande halvljus i backspegeln, eller så sket han bara i oss.)  Lysebotn och Lysefjorden. Väl nere i Lysebotn njuter man i fulla drag. En helt underbar liten håla långt från allfartsvägar och stress. Här funkar inte mobiltelefonen. Det är nästan det enda stället den inte har haft kontakt med nätet på hela resan. Inte undra på när bergen här är tusen meter höga och väldigt branta. Jag tror det är Norges smalaste och djupaste fjord. Här i lilla Lysebotn längst in i Lysefjorden ligger bergshopparnas mecka. Hit kommer hoppare från nästan hela världen för att hoppa. Det är enda platsen där det fortfarande är lagligt att slänga sig ut för ett berg. Dom faller fritt i cirka 10 sekunder innan dom vecklar ut fallskärmen och landar på en liten gräsmatta som ligger längst ner intill kanten. Dom blir sedan hämtade av en båt. Det är ganska imponerande att se på när dom hoppar. När vi var här förra gången och åkte färja ut i fjorden så stannade båten och väntade in två som skulle hoppa. Man såg dom knappt när dom kom glidande längs med bergväggen, och man trodde dom skulle slå i väggen när som helst. Och när det såg ut som om dom bara svävade ner långsamt mot oss, hade dom en hastighet av cirka 200 km/h. Först då får man ett begrepp av hur höga bergen är.  "De fyras gäng": Niklas, Stefan, Claes och Lars..   När vi var nöjda med det kära återseendet av Lysebotn, åkte vi upp samma väg vi kom. Den här vägen gör att man försöker slå nytt rekord varje gång man kör den. Det är ett gasande, bromsande och svängande hela vägen upp och man tar av sig hjälmen och bara ler åt dom andra när man kommer fram. På toppen ligger Örnredet, en anläggning som nästan hänger ut över kanten med en underbar utsikt över fjorden. Här blev det hamburgare såklart, samtidigt som det började regna igen (ovanligt). På med regnstället igen och iväg tillbaka . Vi kör i 4-5 timmar innan vi stannar och bokar hytt för sista natten i Norge för den här gången. Lagom blöta igen med byte av sockar och lite vila. Plus att vi inhandlar lite mat för kvällsmat och frukost. Vi letar upp hytten och somnar direkt.