Måndag, 15 Juli, 1996 -- Lillehammer - ┼ndalsnes

"Behöver du hjälp med surrningen Claes?"

 Dags att packa ihop vid Lillehammer Camping

Zoom

Nästa morgon vaknade vi upp till strålande solsken och värme. Frukost inköptes vid en närliggande bensinmack. Det blev väl inte direkt någon näringsrikitig sådan, men den fyllde sin funktion att mätta våra magar. Vi tillbringade resten av förmiddagen med att utforska lite av Lillehammers olympiska anläggningar. Framför allt så åkte vi upp till skidhoppsbacken där vi mot en mindre avgift kunde gå upp i tornet (med svetten lackande även utan våra mc-ställ!) och få en vacker utsikt över hela stan och miljön runt omkring. Runt 12-tiden så drog vi vidare åt nordväst på E6'an. Vägen från Lillehammer mot Dombås går igenom Gudbrandsdalen och det är ett mycket naturskönt område. Samtidigt som vi närmade oss Dombås så steg vi också upp i höjd och när vi nådde staden så blev det faktiskt riktigt kallt. Vi stannade för att fylla på bensin och för att ta på lite varmare klädsel. Det var stor skillnad från Lillehammer tidigare på dagen. För att göra det hela ännu
Här var det livat vintern 1994

 Nedanför den olympiska skidhoppsbacken

Zoom
värre så började också ett oväder dra in, och innan vi var på väg igen hade det börjat regna. I Dombås vek vi av från E6'an som här ledde vidare norrut mot Trondheim. Vi körde istället vidare nordväst, men nu på väg E136.

Vi hade planerat att hinna med Trollstigen (en slingrande serpentinväg) innan det var dags att avrunda dagen, men regnovädret satte stopp för det. Redan runt tre-tiden så började vi fundera på att skaffa tak över huvudet för natten. Det skulle vara rent bedrövligt om vi tvingades tälta i det här ovädret! Vi försökte på ett par ställen, men allt var redan fullt. Ingen ville naturligtvis campa i det här vädret utan föredrog istället en stuga. Vi fick tipset att köra vidare mot Åndalsnes som var en lite större stad. Och vi gjorde så, även om det innebar att vi körde förbi avtagsvägen mot Trollstigen och körde längre norrut än planerat. Väl i Åndalsnes så följde vi skyltarna mot turistinformationen, men när vi kom dit så var det fullpackat med folk som ville ha någonstans att stanna för natten. Vi hörde från dom före oss i kön att det skulle bli svårt att hitta något. När det väl var våran tur så fick vi höra att allt var fullbelagt, om vi nu inte kunde tänka oss att fortsätta ännu längre norrut. Det kunde vi, för
"Torkstugan"

 Vår "torkstuga" strax norr om Åndalsnes

Zoom
inte ville vi slå upp ett tält mitt i regnet och få all våran packning våt! Mot alla odds så lyckades dom faktiskt hitta en stuga åt oss, den sista i hela området sade dom, men det låg en dryg halvtimme bort. Det gjorde oss inte ett dugg! Vi bokade och satte fart mot en torrare undanflyktsort. Vi fick en ganska knapp vägbeskrivning så vi körde först till fel stugby, men efter detta missöde var vi äntligen på plats. När vi kom fram till receptionen så var det folk före oss i kön och vi kunde höra hur dom blev tillsagda att den sista stugan var bokad av någon vid namn Jonsson (vilket var vi!). Med ett leende kunde vi göra oss tillkänna och ta den sista stugnyckeln i beslag. :) Gissa om vi var lättade över att ha fått tak över huvudet för natten! Stugan blev till rena torkstugan för oss. Både Niklas och Claes var dyngsura och snart hängde det kläder på alla möjliga och omöjliga ställen. Det fanns en liten elektrisk kokplatta i stugan och runt denna riggade vi upp en provisorisk torkställning med hjälp av en pall och annat vi kunde hänga saker på. Efter en liten stund var det rena bastun och alla fönster immade snabbt igen. Måste sett skumt ut utifrån. Hur som helst så sov vi jättegott den natten, med regnet smattrande på hustaket.